Hejsan!
Förlåt för INGA uppdateringar. Men när man forskar i ett gammalt band så tar det ju faktiskt slut.
Dock så dök där upp en battle-video här om dagen. Jag rippade den och lade upp den här, såklart.
MC's Fight Night 2000 Finalen (2000) (Video)
Jag har även ett par video kassetter hos mig, som skulle behöva rippas med bl.a. Pst/Q första video intervju från ZTV och jag tror även där ska vara lite Retarderat Eleverade. Jag skall försöka kika på det till veckan som kommer. Jag har varken video eller capture card här.
Håll andan tills jag hör av mig!
2013-06-10
En ny sektion är nu uppe! Bilder!
Om ni sitter på fler bilder från den gamla goa tiden så släng gärna iväg ett mejl till herr.carlsson@hotmail.com.
Mer intervjuer är på gång. Mer än så kan jag tyvärr inte säga nu.
Tack för all hjälp och feedback jag fått!
Om ni sitter på fler bilder från den gamla goa tiden så släng gärna iväg ett mejl till herr.carlsson@hotmail.com.
Mer intervjuer är på gång. Mer än så kan jag tyvärr inte säga nu.
Tack för all hjälp och feedback jag fått!
2013-06-04
Hej!
Ytteligare uppdateringar har gjorts och alla Fatmilk-battles med Organism 12 (dom som filmades) finns nu uppe samt en helt ny sektion: 2005!
Om jag har missat något så får ni gärna säga till.
En intervju med Seron, eller David Ringbäck som han numera använder sig mer av, gjordes förra veckan och finns nu uppe här på sidan. Klicka här för att gå direkt till den.
En ny sektion kommer komma i dagarna. Det kommer vara bilder från den gamla MBMA-tiden. Så håll utkik!
Ytteligare uppdateringar har gjorts och alla Fatmilk-battles med Organism 12 (dom som filmades) finns nu uppe samt en helt ny sektion: 2005!
Om jag har missat något så får ni gärna säga till.
En intervju med Seron, eller David Ringbäck som han numera använder sig mer av, gjordes förra veckan och finns nu uppe här på sidan. Klicka här för att gå direkt till den.
En ny sektion kommer komma i dagarna. Det kommer vara bilder från den gamla MBMA-tiden. Så håll utkik!
Seron/David Ringbäck-Intervju
Vem kunde tro att en av världens bästa MCs och språkkonstnärer skulle vara en kritvit, kristen kille från Åmål som bara någon gång då och då lägger upp en kort dikt på sin ganska dåligt besökta blogg?
David Ringbäck, tidigare känd som Seron, lät mig intervjua honom om hans situation och varför saker och ting blev som de blev men också ställa lite roliga frågor som tar tillbaka oss gamla MBMA-fantaster i tiden.
MobbadeBarnTV:
Vad betyder namnet Seron? Hur kom du på det?
David:
Jag lyssnade en del på Souls of Mischiefs och tyckte att de hade koola namn. Det var inte bara något begrepp eller så utan något som lät som ett riktigt namn och som klingade lite afro-amerikanskt. Satt och hittade på namn åt det hållet och bestämde mig för ett namn till slut. Inget som betydde något alltså.
MobbadeBarnTV:
Du hade en 12:a på gång just när du bestämde dig för att sluta. Jag har fått information om att den fick titlen "Kick Him In The Girl", stämmer det?
David:
Inte förrän jag såg det kom jag ihåg det. Det ringer en klocka om ett liknande namn ja.
MobbadeBarnTV:
Finns det någon info du kan reta oss MBMA-fans med gällande den 12:an som vi förmodligen aldrig kommer att få höra?
David:
Hehe, nja, jag vet inte vad det skulle vara.
MobbadeBarnTV:
Det skulle kunna vara låttitlar, hehe.
David:
Jag skulle väl kunna säga då att den spelades in som ett specialprojekt på sista året i gymnasiet tillsammans med min vän David (Weirdwolf) och de som skötte inspelningen, studioteknikarna alltså, var två dansbandsmusiker.
MobbadeBarnTV:
Varför heter Retarderat Eleverades andra tape "III: Tootaosen" och inte "II: Tootaosen"?
David:
Att det hette III istället för II var nog för att driva med det hela. Vi hoppade över tvåan och gick från ettan till trean.
MobbadeBarnTV:
Vem var Lil' Seron i "Här Ligger Ett Hund Begravet"?
David:
Min lillebror Marcus, som inte är så liten längre...
MobbadeBarnTV:
Jag har märkt att även om du kunde säga rätt så uppnosiga och hårda saker i dina texter så använde du aldrig en svordom. Är detta första tecknet på vad som komma skall eller är det bara en grej som du gjorde för skojs skull?
David:
Det har att göra med min uppväxt helt enkelt. Det svors inte hemma. Kanske kunde slinka ut ett ”skit” då och då men knappast mer än så. Och det man är med om som barn sätter sig ju rätt djupt så att svära skulle kännas som ett slags övertramp på något ursprungligt, ett svek kanske. Kanske det blev en slags kompromiss för mig: om jag inte svär kan jag prata skit om vem som helst hur som helst. Lite haltande logik där dock.
MobbadeBarnTV:
Om du aldrig fått den gula lappen, hur tror du ditt liv hade sett ut? Hade du ändå hamnat där du är idag?
David:
Jag föreställer mig att Gud någonstans skulle ha fortsatt att knacka på mitt hjärta så att säga och gett mig fler chanser. Men risken är att jag skulle ha kunnat gå ner mig rätt rejält, och dessutom dragit andra människor med mig. Nu kanske mitt avhopp, utan att göra det för stort, ändå ruckade lite på saker och ting och gjorde att åtminstone en eller annan person vågade ställa sig utanför hip-hopkulturen åtminstone mentalt sett och ställa sig frågan vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Men för att svara på frågan kan jag säga att jag inte vet. Jag är hursomhelst glad att det blev så här.
MobbadeBarnTV:
Jag måste tillägga att jag också är glad för din skull. För, precis som du säger, så finns det ju viktigare saker än att göra musik. Även om jag kan känna att det skulle vara kul med nya grejer med Seron så är den psykiska hälsan alltid viktigast. Kände du av något av det val du skulle göra veckorna innan avhoppet eller kom det lika plötsligt för dig som för alla andra?
David:
I efterhand ser jag att det fanns en förberedelse. Jag minns en gång när jag kände mig rätt eländig och förlorad, någon gång på vårkanten samma år, då jag tog cykeln ut till någon avlägsen sjövik och satt där själv och kämpade mellan ångest och att överlåta mitt liv till Gud igen. Då var jag ingen kaxig rappare utan en sårad och vilsen tonåring. Jag visste att det liv jag levde var fel (livsinställningen, inte musikgenren) och att det fanns något renare, något högre att leva för. Men jag tog inte steget då. Jag vågade inte och snart var jag tillbaka till mitt självsäkra jag. Det är som att man blir hårdare för varje gång man säger nej till en förändring man vet att man behöver göra. Det gäller vare sig det rör sig om tro eller något annat i livet. Ändå är det man vet är sant alltid starkare än det som är falskt. Det är ju därför vi ju måste ta i så för att förtränga det. Trots min begynnande framgång och det känslorus som följde med det, och trots att jag verkligen älskade musiken, fanns det en molande känsla av obehag som infann sig i mellanrummen. Någon gång på slutet hade jag också rätt skrämmande och ångestgivande drömmar. Kanske gick jag mot en kollision. Samtidigt som jag trängde bort tanken på Gud och ett liv som jag i avsaknad av bättre ord kallar för rent eller värdigt (det var ju förresten mot det där oskuldsfulla och naiva vi vände oss i våra texter och i vårt tal) så ledde det nog mot en nödvändig uppgörelse. En plats där jag fattade ett beslut och sa ja eller nej till ett sådant liv. Som tur var hade jag inte hårdnat så att jag inte kunde släppa mitt liv när den stunden kom. Gud kom till mig extremt tajmat. Men jag kunde också ha sagt nej. En vecka senare är det inte omöjligt att jag hade gjort det.
MobbadeBarnTV:
Visste någon i gruppen om din kris?
David:
Vet inte om jag skulle kalla det för en kris. Det var mer ett molande i bakgrunden. Visst var det större än jag ville erkänna, det vill säga, det rörde vid djupare delar inom mig än jag ville kännas vid, men på ett medvetet plan lekte livet för det mesta och jag var uppåt. Tror inte att någon såg något annat hos mig, jag gjorde det ju knappt själv då.
MobbadeBarnTV:
Jag förstår att det måste varit jobbigt att bryta med MBMA då ni inte bara rappade. Ni var ju även vänner. Hur hanterade du detta?
David:
Alla förändringar prövar väl vänskapsrelationer. För oss blev det nog så att även om den inte var den enda, så var musiken en så pass stor gemensam faktor att när den försvann så fanns det inte så mycket kvar att dela. Och så finns ju det faktum att de andra ställde sig kritiska eller frågande inför mitt val. Då är det naturligt att relationen bryts. Enda alternativet är att man börjar bygga på en helt ny grund, men då var inte det möjligt för det var så nyss och såsom infekterat och de andra var ju dessutom kvar i musiken.
MobbadeBarnTV:
Organismen skrev på sin blogg att ni skulle träffas en gång i Karlstad efter avhoppet. Dock blev det aldrig av. Hur tror du det mötet hade sett ut? Vad var ditt mål med det mötet?
David:
Svårt att säga hur det hade sett ut. Frågan ovan kanske besvarar det. Mitt mål var väl att visa att det, från min sida, inte fanns några hårda känslor mot Johan (Organism 12), och kanske att visa att jag var jag fortfarande.
MobbadeBarnTV:
Har du träffat/pratat med Leo eller PST/Q efter avhoppet?
David:
Jag har pratat med Leo någon gång per telefon och mejl, men det var ett tag sedan.
MobbadeBarnTV:
Hur var det samtalet?
David:
Bra. Vi pratade väl mest om vad vi sysslade med då. Jag tror att Leo hade slutat rappa då vilket säkert påverkade.
MobbadeBarnTV:
PST/Q sade i en intervju att han var ganska arg på den tiden då du slutade och var ganska "emot" religion. Är detta anledningen till att ni inte hade någon mer kontakt med varann, att han (under den tiden) var den som skulle kunna acceptera ditt val minst?
David:
Det var det nog. När jag fattat mitt beslut var jag såklart inte oberörd av hur andra människor reagerade eller kunde tänkas reagera. Johan ringde jag själv, Leo ringde upp mig när han fick veta men Petter (PST/Q) pratade jag inte alls med. Han var nog en av dem som jag helt enkelt var lite rädd för hur han skulle reagera. Han hade nog också uttalat sig rätt negativt mot kyrka och kristen tro under tiden vi umgicks så det fanns väl all anledning att tro han skulle reagera starkt. Jag vet inte om jag gjorde rätt i att inte kontakta honom, men så blev det alltså inte. Jag hade varit med om något överväldigande och påtagligt, men samtidigt var det skört och nytt. Kanske behövde jag beskydda mig lite också och växa mig stabilare innan jag kunde möta sådana ifrågasättanden.
MobbadeBarnTV:
Jag förstår. I samma intervju berättade han att han var arg och bitter för att ni inte hade kontakt i många år men att han nu kan acceptera ditt val och att han så är i retrospekt kan se att ditt val inte alls var så konstigt. Han hoppas verkligen du har det bra och att det är kul att du hittade din grej. Han sa att han inte heller skulle hört av sig till PST/Q i din situation. Hur svårt var det att sluta rappa efter valet?
David:
Mycket svårt och ändå självklart. Felet var inte musiken i sig utan den form av miljö jag skapat runt omkring mig där allt handlade om mig och mina infall, eller att jag handlade efter människors förväntan på mig. Jag blev kontrollerad av mina impulser eller lät infoga mig efter det som gjorde att folk uppskattade mig. En människa kan aldrig känna sig tillfredsställd när hon ständigt betrampar sitt samvete. På så sätt visste jag att jag behövde kliva ur och därför var det självklart. Det svåra var att lämna något som satt i hela blodet och i neuronerna. Det var smärtsamt. Ändå tror jag att jag gjorde rätt. Jag var tvungen att reda ut vad som var rapparen David och människan David. Det är inte självklart samma person.
Och jag kan väl också säga att det hela underlättades av att jag fick göra erfarenheter av Gud, av hans närhet. Det var stort. Men ändå fanns det och har funnits en kamp.
MobbadeBarnTV:
Vad hände med Weirdwolf och DJ Fekal? Har du haft nån kontakt med dom efter avhoppet?
David:
David (Weirdwolf) fortsatte att producera låtar ett tag men tror inte att han håller på idag. Vi träffades då och då när jag fortfarande bodde i Karlstad. Nu var det länge sedan jag pratade med honom. Jonas (DJ Fekal) var min vän redan innan vi började spela in på allvar och jag är tacksam att han är det fortfarande, även om vi på grund av avståndet har mer sporadisk kontakt. Han bor i Göteborg och arbetar där men har också ett band vid sidan om som heter Sonores. Hans musikalitet har blommat ut efter han slutade med hip-hop (även om han så klart var en mycket duktig deejay också).
MobbadeBarnTV:
När du blir igenkänd som Seron, hur känner du då? Är det positivt eller negativt?
David:
I Karlstad som är en lite mindre stad visste väl en del unga människor vem jag varit som rappare och ibland ledde det till samtal rätt naturligt. Annars har det inte hänt.
MobbadeBarnTV:
Vad fick dig att flytta till just Brasilien?
David:
Min fru Viviane är brasilianska och när jag gick färdigt 2005 min utbildning valde vi att prova på att bo här. Vi arbetade först med ett slags volontärarbete på ett daghem under en kortare period innan vi definitivt bestämde oss för att flytta hit. Sedan dess har vi både jobbat på Svenska Handelskammaren i Sao Paulo, hon med events och jag med svenskundervisning.
MobbadeBarnTV:
Så du lär brasilianare att prata svenska? Eller lär du svenska barn att prata svenska, som en svensklärare i Sverige?
David:
Brassar som av olika anledningar valt att lära sig svenska. Det kan vara svenskättlingar, folk på svenska företag, någon med en relation till en svensk person eller folk som helt enkelt är intresserade av språket och den svenska kulturen. Man tror ju inte att ett sådant intresse ska finnas i ett land som Brasilien men det finns mycket folk här, tillräckligt för att ett så pass smalt intresse ska finnas.
MobbadeBarnTV:
Jag förstår att all din gamla musik som gjordes innan avhoppet inte är något du vill sprida, men finns det något sett man kan få tag på din kristna musik?
David:
Jag har ingen sådan musik själv och vet inte om att den skulle ha varit upplagd. Det jag spelade in med kristet budskap var ett slags försök att se om jag kunde få ihop det hela, hip-hoppen i mig och detta möte med Gud. Jag var nästan tvungen att pröva. Men det blev liksom inget av det. Jag visste inte till vem jag skulle vända mig. Till kristna, till icke-kristna? Till hip-hoppare? Skulle jag köra ett radikalt Jesus-budskap eller uttrycka mig i mer metaforiska former? Och dessutom hade jag en tidigare stil och image att förhålla mig till. Hur det än var skulle jag bedömas utifrån det. Jag kände nånstans att jag talade ut i tomma luften, även om det var skönt att pröva på vingarna igen. Eftersom det hela inte landade i mitt liv och i min vardag och inte verkade landa i någon annans heller i den meningen att musiken betydde något för dem, och även på grund av andra anledningar, rann det ut i sanden.
MobbadeBarnTV:
Hur troligt är det att du kommer göra en riktigt comback som kristen rappare med en EP eller ett album?
David:
På en skala från 1 till 10 svarar jag B. Inte för att det är omöjligt utan för att det är bortom alla trolighetskalkyler i den bemärkelsen att jag inte har en aning.
MobbadeBarnTV:
Haha. Det där är väl (om jag inte misstolkar dig) vad jag menar med nästa fråga. Du hade ju en egendomlig humor i dina texter, och som vi sade tidigare gällande namnet på "Tootaosen". Sitter den humorn fortfarande kvar och yttrar sig på något annat sätt nu för tiden, förutom i intervjuer? Haha.
David:
Jag har nog alltid tyckt om att leka med ord och också kanske att vara lite absurd. Det är som ett slags tänjande av gränserna på språket. Det är nog något i personligheten. Men inget som jag själv kan skryta om som om jag hittat på den. Dels är den väl ett resultat av att vi lever i en tid där humorn är absurd, sarkastisk och ironisk och dels är väl en del av mitt sinne för humor säkert ärvt, kanske främst från mamma.
Jag kanske fått slipa bort en del elakheter vad gäller humorn sedan dess, men idag kommer den nog fram naturligt i det jag gör, i undervisningen till exempel. Man blir inte en annan person för att man blir en kristen. Man kan väl säga att man blir, eller bör bli, mer person, mer personlig, mer sig själv. Humorn måste finnas kvar!
MobbadeBarnTV:
Jag förstår att du, som alla andra rappare, var ett fan av hip-hop också. Blir det att du drar igång en skiva med Redman eller Ras Kass fortfarande?
David:
Hip-hop var mitt liv. Jag älskade hip-hop innerligt, mer än något annat. Det går inte att få ur sig något sådant. När jag hör hip-hop, vilket är mer sällan idag, drar det givetvis igång något inom mig. Jag har levt utanför själva kulturen ett tag och även fått andra referenser, men musiken som uttryck är en del av mig. Den kan ligga och sova men dör inte.
MobbadeBarnTV:
Men du har inga problem med att lyssna på musik som du kanske inte håller med om idag som t.ex. Redman? Det är fortfarande något du kan lyssna på när du är på det humöret eller?
David:
Jag skulle nog inte söka upp Redman men i rätt sammanhang så, kanske av mer nostalgiska skäl, skulle jag lyssna och tycka om det så klart. Men sedan är det väl naturligt att man utifrån sin världsbild väljer mellan det som erbjuds. Jag tror exempelvis inte att Redman själv pumpar Timothy Brindle hemma.
MobbadeBarnTV:
Det kanske han skulle! Jag som verkligen är rakt igenom en ateist lyssnar faktiskt en hel del på Timothy. Så man ska aldrig säga aldrig, tänker jag. Hehe. Om du var tvungen att välja en favorit rad eller vers ur din katalog innan avhoppet, vilken skulle det bli?
David:
Peace, I'm out. (Om jag nu nånsin sa så.)
MobbadeBarnTV:
Här får du fritt spelrum att säga något till de som fortfarande lyssnar på MBMA och besöker denna blogg:
David:
Tiden har gått. Vilka är vi? Hur kommer man att minnas oss? Vi ritar ett litet streck på historiens linje och sedan är vi borta. Vi var en del av någonting som hände en viss tid, men så kommer något nytt och en annan tid tar över. Nya namn kommer, gamla glöms. Bara några få lever kvar.
Frågan är inte hip-hop eller icke hip-hop. Den frågan kan kanske ställas av andra som växer upp idag och möter helt andra musikstilar och andra subkulturer. De kan välja, de kan rata hip-hoppen eller anamma den. För oss blev det hip-hoppen, nästan som om den valde oss. Den talade till oss och vi kände igen oss i den. Vi blev en del av den och den en del av oss. Men andra stilar har föregått den och andra kommer efter. Tiden suddar ut våra åstadkommanden i det lilla sammanhang vi levt i. Frågan är istället vem är jag i allt detta? Hur vill jag bli ihågkommen? Som den som levde bara i sin tid? Eller som en som sökte sig utanför den? Finns det överhuvudtaget något utanför vår tid, något som inte mäts i dagar, månader och år, i låtar, skivsläpp och spelningar?
Om det inte finns är det bäst att bita sig fast, försöka suga ut det sista av saften i den frukt som räckt oss tills våra armar tappar kraften och våra tänder är för svaga och vi också läggs i graven som generationerna före oss. Men om det finns något större än tiden finns det anledning att fördjupa sitt sökande. Inte mot fanatism och inåtvändhet. Inte mot människo- och kulturfientlighet. Utan mot mening och större perspektiv, en ljus rymd utan slut där meningslösheten och anonymiteten inte får sista ordet utan istället till sist mynnar ut i gemenskapen. Det finns människor som dött för det. Sedan finns det många av oss som bara dör i tiden. Jag siktar på det första.
MobbadeBarnTV:
Tack för en väldigt givande och bra intervju och lycka till med framtiden och hoppas allt blir så bra som du hoppas på!
David Ringbäck, tidigare känd som Seron, lät mig intervjua honom om hans situation och varför saker och ting blev som de blev men också ställa lite roliga frågor som tar tillbaka oss gamla MBMA-fantaster i tiden.
MobbadeBarnTV:
Vad betyder namnet Seron? Hur kom du på det?
David:
Jag lyssnade en del på Souls of Mischiefs och tyckte att de hade koola namn. Det var inte bara något begrepp eller så utan något som lät som ett riktigt namn och som klingade lite afro-amerikanskt. Satt och hittade på namn åt det hållet och bestämde mig för ett namn till slut. Inget som betydde något alltså.
MobbadeBarnTV:
Du hade en 12:a på gång just när du bestämde dig för att sluta. Jag har fått information om att den fick titlen "Kick Him In The Girl", stämmer det?
David:
Inte förrän jag såg det kom jag ihåg det. Det ringer en klocka om ett liknande namn ja.
MobbadeBarnTV:
Finns det någon info du kan reta oss MBMA-fans med gällande den 12:an som vi förmodligen aldrig kommer att få höra?
David:
Hehe, nja, jag vet inte vad det skulle vara.
MobbadeBarnTV:
Det skulle kunna vara låttitlar, hehe.
David:
Jag skulle väl kunna säga då att den spelades in som ett specialprojekt på sista året i gymnasiet tillsammans med min vän David (Weirdwolf) och de som skötte inspelningen, studioteknikarna alltså, var två dansbandsmusiker.
MobbadeBarnTV:
Varför heter Retarderat Eleverades andra tape "III: Tootaosen" och inte "II: Tootaosen"?
David:
Att det hette III istället för II var nog för att driva med det hela. Vi hoppade över tvåan och gick från ettan till trean.
MobbadeBarnTV:
Vem var Lil' Seron i "Här Ligger Ett Hund Begravet"?
David:
Min lillebror Marcus, som inte är så liten längre...
MobbadeBarnTV:
Jag har märkt att även om du kunde säga rätt så uppnosiga och hårda saker i dina texter så använde du aldrig en svordom. Är detta första tecknet på vad som komma skall eller är det bara en grej som du gjorde för skojs skull?
David:
Det har att göra med min uppväxt helt enkelt. Det svors inte hemma. Kanske kunde slinka ut ett ”skit” då och då men knappast mer än så. Och det man är med om som barn sätter sig ju rätt djupt så att svära skulle kännas som ett slags övertramp på något ursprungligt, ett svek kanske. Kanske det blev en slags kompromiss för mig: om jag inte svär kan jag prata skit om vem som helst hur som helst. Lite haltande logik där dock.
MobbadeBarnTV:
Om du aldrig fått den gula lappen, hur tror du ditt liv hade sett ut? Hade du ändå hamnat där du är idag?
David:
Jag föreställer mig att Gud någonstans skulle ha fortsatt att knacka på mitt hjärta så att säga och gett mig fler chanser. Men risken är att jag skulle ha kunnat gå ner mig rätt rejält, och dessutom dragit andra människor med mig. Nu kanske mitt avhopp, utan att göra det för stort, ändå ruckade lite på saker och ting och gjorde att åtminstone en eller annan person vågade ställa sig utanför hip-hopkulturen åtminstone mentalt sett och ställa sig frågan vad som är viktigt och vad som är mindre viktigt. Men för att svara på frågan kan jag säga att jag inte vet. Jag är hursomhelst glad att det blev så här.
MobbadeBarnTV:
Jag måste tillägga att jag också är glad för din skull. För, precis som du säger, så finns det ju viktigare saker än att göra musik. Även om jag kan känna att det skulle vara kul med nya grejer med Seron så är den psykiska hälsan alltid viktigast. Kände du av något av det val du skulle göra veckorna innan avhoppet eller kom det lika plötsligt för dig som för alla andra?
David:
I efterhand ser jag att det fanns en förberedelse. Jag minns en gång när jag kände mig rätt eländig och förlorad, någon gång på vårkanten samma år, då jag tog cykeln ut till någon avlägsen sjövik och satt där själv och kämpade mellan ångest och att överlåta mitt liv till Gud igen. Då var jag ingen kaxig rappare utan en sårad och vilsen tonåring. Jag visste att det liv jag levde var fel (livsinställningen, inte musikgenren) och att det fanns något renare, något högre att leva för. Men jag tog inte steget då. Jag vågade inte och snart var jag tillbaka till mitt självsäkra jag. Det är som att man blir hårdare för varje gång man säger nej till en förändring man vet att man behöver göra. Det gäller vare sig det rör sig om tro eller något annat i livet. Ändå är det man vet är sant alltid starkare än det som är falskt. Det är ju därför vi ju måste ta i så för att förtränga det. Trots min begynnande framgång och det känslorus som följde med det, och trots att jag verkligen älskade musiken, fanns det en molande känsla av obehag som infann sig i mellanrummen. Någon gång på slutet hade jag också rätt skrämmande och ångestgivande drömmar. Kanske gick jag mot en kollision. Samtidigt som jag trängde bort tanken på Gud och ett liv som jag i avsaknad av bättre ord kallar för rent eller värdigt (det var ju förresten mot det där oskuldsfulla och naiva vi vände oss i våra texter och i vårt tal) så ledde det nog mot en nödvändig uppgörelse. En plats där jag fattade ett beslut och sa ja eller nej till ett sådant liv. Som tur var hade jag inte hårdnat så att jag inte kunde släppa mitt liv när den stunden kom. Gud kom till mig extremt tajmat. Men jag kunde också ha sagt nej. En vecka senare är det inte omöjligt att jag hade gjort det.
MobbadeBarnTV:
Visste någon i gruppen om din kris?
David:
Vet inte om jag skulle kalla det för en kris. Det var mer ett molande i bakgrunden. Visst var det större än jag ville erkänna, det vill säga, det rörde vid djupare delar inom mig än jag ville kännas vid, men på ett medvetet plan lekte livet för det mesta och jag var uppåt. Tror inte att någon såg något annat hos mig, jag gjorde det ju knappt själv då.
MobbadeBarnTV:
Jag förstår att det måste varit jobbigt att bryta med MBMA då ni inte bara rappade. Ni var ju även vänner. Hur hanterade du detta?
David:
Alla förändringar prövar väl vänskapsrelationer. För oss blev det nog så att även om den inte var den enda, så var musiken en så pass stor gemensam faktor att när den försvann så fanns det inte så mycket kvar att dela. Och så finns ju det faktum att de andra ställde sig kritiska eller frågande inför mitt val. Då är det naturligt att relationen bryts. Enda alternativet är att man börjar bygga på en helt ny grund, men då var inte det möjligt för det var så nyss och såsom infekterat och de andra var ju dessutom kvar i musiken.
MobbadeBarnTV:
Organismen skrev på sin blogg att ni skulle träffas en gång i Karlstad efter avhoppet. Dock blev det aldrig av. Hur tror du det mötet hade sett ut? Vad var ditt mål med det mötet?
David:
Svårt att säga hur det hade sett ut. Frågan ovan kanske besvarar det. Mitt mål var väl att visa att det, från min sida, inte fanns några hårda känslor mot Johan (Organism 12), och kanske att visa att jag var jag fortfarande.
MobbadeBarnTV:
Har du träffat/pratat med Leo eller PST/Q efter avhoppet?
David:
Jag har pratat med Leo någon gång per telefon och mejl, men det var ett tag sedan.
MobbadeBarnTV:
Hur var det samtalet?
David:
Bra. Vi pratade väl mest om vad vi sysslade med då. Jag tror att Leo hade slutat rappa då vilket säkert påverkade.
MobbadeBarnTV:
PST/Q sade i en intervju att han var ganska arg på den tiden då du slutade och var ganska "emot" religion. Är detta anledningen till att ni inte hade någon mer kontakt med varann, att han (under den tiden) var den som skulle kunna acceptera ditt val minst?
David:
Det var det nog. När jag fattat mitt beslut var jag såklart inte oberörd av hur andra människor reagerade eller kunde tänkas reagera. Johan ringde jag själv, Leo ringde upp mig när han fick veta men Petter (PST/Q) pratade jag inte alls med. Han var nog en av dem som jag helt enkelt var lite rädd för hur han skulle reagera. Han hade nog också uttalat sig rätt negativt mot kyrka och kristen tro under tiden vi umgicks så det fanns väl all anledning att tro han skulle reagera starkt. Jag vet inte om jag gjorde rätt i att inte kontakta honom, men så blev det alltså inte. Jag hade varit med om något överväldigande och påtagligt, men samtidigt var det skört och nytt. Kanske behövde jag beskydda mig lite också och växa mig stabilare innan jag kunde möta sådana ifrågasättanden.
MobbadeBarnTV:
Jag förstår. I samma intervju berättade han att han var arg och bitter för att ni inte hade kontakt i många år men att han nu kan acceptera ditt val och att han så är i retrospekt kan se att ditt val inte alls var så konstigt. Han hoppas verkligen du har det bra och att det är kul att du hittade din grej. Han sa att han inte heller skulle hört av sig till PST/Q i din situation. Hur svårt var det att sluta rappa efter valet?
David:
Mycket svårt och ändå självklart. Felet var inte musiken i sig utan den form av miljö jag skapat runt omkring mig där allt handlade om mig och mina infall, eller att jag handlade efter människors förväntan på mig. Jag blev kontrollerad av mina impulser eller lät infoga mig efter det som gjorde att folk uppskattade mig. En människa kan aldrig känna sig tillfredsställd när hon ständigt betrampar sitt samvete. På så sätt visste jag att jag behövde kliva ur och därför var det självklart. Det svåra var att lämna något som satt i hela blodet och i neuronerna. Det var smärtsamt. Ändå tror jag att jag gjorde rätt. Jag var tvungen att reda ut vad som var rapparen David och människan David. Det är inte självklart samma person.
Och jag kan väl också säga att det hela underlättades av att jag fick göra erfarenheter av Gud, av hans närhet. Det var stort. Men ändå fanns det och har funnits en kamp.
MobbadeBarnTV:
Vad hände med Weirdwolf och DJ Fekal? Har du haft nån kontakt med dom efter avhoppet?
David:
David (Weirdwolf) fortsatte att producera låtar ett tag men tror inte att han håller på idag. Vi träffades då och då när jag fortfarande bodde i Karlstad. Nu var det länge sedan jag pratade med honom. Jonas (DJ Fekal) var min vän redan innan vi började spela in på allvar och jag är tacksam att han är det fortfarande, även om vi på grund av avståndet har mer sporadisk kontakt. Han bor i Göteborg och arbetar där men har också ett band vid sidan om som heter Sonores. Hans musikalitet har blommat ut efter han slutade med hip-hop (även om han så klart var en mycket duktig deejay också).
MobbadeBarnTV:
När du blir igenkänd som Seron, hur känner du då? Är det positivt eller negativt?
David:
I Karlstad som är en lite mindre stad visste väl en del unga människor vem jag varit som rappare och ibland ledde det till samtal rätt naturligt. Annars har det inte hänt.
MobbadeBarnTV:
Vad fick dig att flytta till just Brasilien?
David:
Min fru Viviane är brasilianska och när jag gick färdigt 2005 min utbildning valde vi att prova på att bo här. Vi arbetade först med ett slags volontärarbete på ett daghem under en kortare period innan vi definitivt bestämde oss för att flytta hit. Sedan dess har vi både jobbat på Svenska Handelskammaren i Sao Paulo, hon med events och jag med svenskundervisning.
MobbadeBarnTV:
Så du lär brasilianare att prata svenska? Eller lär du svenska barn att prata svenska, som en svensklärare i Sverige?
David:
Brassar som av olika anledningar valt att lära sig svenska. Det kan vara svenskättlingar, folk på svenska företag, någon med en relation till en svensk person eller folk som helt enkelt är intresserade av språket och den svenska kulturen. Man tror ju inte att ett sådant intresse ska finnas i ett land som Brasilien men det finns mycket folk här, tillräckligt för att ett så pass smalt intresse ska finnas.
MobbadeBarnTV:
Jag förstår att all din gamla musik som gjordes innan avhoppet inte är något du vill sprida, men finns det något sett man kan få tag på din kristna musik?
David:
Jag har ingen sådan musik själv och vet inte om att den skulle ha varit upplagd. Det jag spelade in med kristet budskap var ett slags försök att se om jag kunde få ihop det hela, hip-hoppen i mig och detta möte med Gud. Jag var nästan tvungen att pröva. Men det blev liksom inget av det. Jag visste inte till vem jag skulle vända mig. Till kristna, till icke-kristna? Till hip-hoppare? Skulle jag köra ett radikalt Jesus-budskap eller uttrycka mig i mer metaforiska former? Och dessutom hade jag en tidigare stil och image att förhålla mig till. Hur det än var skulle jag bedömas utifrån det. Jag kände nånstans att jag talade ut i tomma luften, även om det var skönt att pröva på vingarna igen. Eftersom det hela inte landade i mitt liv och i min vardag och inte verkade landa i någon annans heller i den meningen att musiken betydde något för dem, och även på grund av andra anledningar, rann det ut i sanden.
MobbadeBarnTV:
Hur troligt är det att du kommer göra en riktigt comback som kristen rappare med en EP eller ett album?
David:
På en skala från 1 till 10 svarar jag B. Inte för att det är omöjligt utan för att det är bortom alla trolighetskalkyler i den bemärkelsen att jag inte har en aning.
MobbadeBarnTV:
Haha. Det där är väl (om jag inte misstolkar dig) vad jag menar med nästa fråga. Du hade ju en egendomlig humor i dina texter, och som vi sade tidigare gällande namnet på "Tootaosen". Sitter den humorn fortfarande kvar och yttrar sig på något annat sätt nu för tiden, förutom i intervjuer? Haha.
David:
Jag har nog alltid tyckt om att leka med ord och också kanske att vara lite absurd. Det är som ett slags tänjande av gränserna på språket. Det är nog något i personligheten. Men inget som jag själv kan skryta om som om jag hittat på den. Dels är den väl ett resultat av att vi lever i en tid där humorn är absurd, sarkastisk och ironisk och dels är väl en del av mitt sinne för humor säkert ärvt, kanske främst från mamma.
Jag kanske fått slipa bort en del elakheter vad gäller humorn sedan dess, men idag kommer den nog fram naturligt i det jag gör, i undervisningen till exempel. Man blir inte en annan person för att man blir en kristen. Man kan väl säga att man blir, eller bör bli, mer person, mer personlig, mer sig själv. Humorn måste finnas kvar!
MobbadeBarnTV:
Jag förstår att du, som alla andra rappare, var ett fan av hip-hop också. Blir det att du drar igång en skiva med Redman eller Ras Kass fortfarande?
David:
Hip-hop var mitt liv. Jag älskade hip-hop innerligt, mer än något annat. Det går inte att få ur sig något sådant. När jag hör hip-hop, vilket är mer sällan idag, drar det givetvis igång något inom mig. Jag har levt utanför själva kulturen ett tag och även fått andra referenser, men musiken som uttryck är en del av mig. Den kan ligga och sova men dör inte.
MobbadeBarnTV:
Men du har inga problem med att lyssna på musik som du kanske inte håller med om idag som t.ex. Redman? Det är fortfarande något du kan lyssna på när du är på det humöret eller?
David:
Jag skulle nog inte söka upp Redman men i rätt sammanhang så, kanske av mer nostalgiska skäl, skulle jag lyssna och tycka om det så klart. Men sedan är det väl naturligt att man utifrån sin världsbild väljer mellan det som erbjuds. Jag tror exempelvis inte att Redman själv pumpar Timothy Brindle hemma.
MobbadeBarnTV:
Det kanske han skulle! Jag som verkligen är rakt igenom en ateist lyssnar faktiskt en hel del på Timothy. Så man ska aldrig säga aldrig, tänker jag. Hehe. Om du var tvungen att välja en favorit rad eller vers ur din katalog innan avhoppet, vilken skulle det bli?
David:
Peace, I'm out. (Om jag nu nånsin sa så.)
MobbadeBarnTV:
Här får du fritt spelrum att säga något till de som fortfarande lyssnar på MBMA och besöker denna blogg:
David:
Tiden har gått. Vilka är vi? Hur kommer man att minnas oss? Vi ritar ett litet streck på historiens linje och sedan är vi borta. Vi var en del av någonting som hände en viss tid, men så kommer något nytt och en annan tid tar över. Nya namn kommer, gamla glöms. Bara några få lever kvar.
Frågan är inte hip-hop eller icke hip-hop. Den frågan kan kanske ställas av andra som växer upp idag och möter helt andra musikstilar och andra subkulturer. De kan välja, de kan rata hip-hoppen eller anamma den. För oss blev det hip-hoppen, nästan som om den valde oss. Den talade till oss och vi kände igen oss i den. Vi blev en del av den och den en del av oss. Men andra stilar har föregått den och andra kommer efter. Tiden suddar ut våra åstadkommanden i det lilla sammanhang vi levt i. Frågan är istället vem är jag i allt detta? Hur vill jag bli ihågkommen? Som den som levde bara i sin tid? Eller som en som sökte sig utanför den? Finns det överhuvudtaget något utanför vår tid, något som inte mäts i dagar, månader och år, i låtar, skivsläpp och spelningar?
Om det inte finns är det bäst att bita sig fast, försöka suga ut det sista av saften i den frukt som räckt oss tills våra armar tappar kraften och våra tänder är för svaga och vi också läggs i graven som generationerna före oss. Men om det finns något större än tiden finns det anledning att fördjupa sitt sökande. Inte mot fanatism och inåtvändhet. Inte mot människo- och kulturfientlighet. Utan mot mening och större perspektiv, en ljus rymd utan slut där meningslösheten och anonymiteten inte får sista ordet utan istället till sist mynnar ut i gemenskapen. Det finns människor som dött för det. Sedan finns det många av oss som bara dör i tiden. Jag siktar på det första.
MobbadeBarnTV:
Tack för en väldigt givande och bra intervju och lycka till med framtiden och hoppas allt blir så bra som du hoppas på!
2005
-----------------------------------------------------
16. ObnoXIuz - Lägg Benen På Ryggen O Dra (feat. Calle P & Organism 12)
19. ObnoXIuz - Medans Jag Sov (feat. PSTQ)
----------------------------------------------------------------
ObnoXIuz - Lägg Benen På Ryggen (feat. Calle P & Organism 12) (Officiell Musikvideo)
-----------------------------------------------------
01. Organism 12 & DJ Large - Hjärtligt Välkomna
02. Organism 12 & DJ Large - Hata Mig Nu (Hate Me Now Freestyle)
03. Organism 12 & DJ Large - Tomma Fickor
04. Organism 12 & DJ Large - Hold You Down Freestyle (feat. Ison)
05. Organism 12 & DJ Large - Gå DJ (Go DJ Freestyle)
06. Organism 12 & DJ Large - Sparkar In Din Dörr (Kick In The Door Freestyle)
07. Organism 12 & DJ Large - Slå Ner Dom I Skorna
08. Organism 12 & DJ Large - New York, New York Freestyle
09. Organism 12 & DJ Large - Hail Mary Freestyle
10. Organism 12 & DJ Large - Hell On Earth Freestyle
11. Organism 12 & DJ Large - Tiden Är Nu (feat. T.R)
12. Organism 12 & DJ Large - Dammet Av Axeln (Dirt Of Your Shoulder Freestyle)
13. Organism 12 & DJ Large - Sanningen (The Truth Freestyle)
14. Organism 12 & DJ Large - Westside Story Freestyle (feat. Defekt, Jaa9, Jörg-1 & Onkl P)
15. Organism 12 & DJ Large - Passa Din Mick (feat. Ison)
16. Organism 12 & DJ Large - Hej Man (Hej Ma Freestyle)
17. Organism 12 & DJ Large - 1 Skritt Fram, 2 Skritt Tilbake (feat. Onkl P)
18. Organism 12 & DJ Large - Vem Är Jag? (Rubberband Man Freestyle)
19. Organism 12 & DJ Large - Hjulben Aka 93' Beatet
-------------------------------------------------------------------------
Organism 12 & DJ Large - Live I Jönköping
------------------------------------------------------
10. T.R & Organism 12 - Lugnet (Bonus Track)
-----------------------------------------------------
06. Skills Misse Baren - Siste Servering (feat. Organism 12)
2013-05-30
Hej!
Jag planerar att göra en lista på år 2005 också. Men jag skulle behöva hjälp! Om du vill hjälpa till så skicka ett mail till herr.carlsson@hotmail.com med titlar på låtar från 2005 så skall vi se vad vi kan styra upp.
Det kommer även en intervju med Seron/David Ringbäck gjord av mig här i dagarna så håll utkik!
Ett par uppdateringar har också gjorts i listorna.
Fatmilk-battlen mellan Leo och Form One visade sig inte vara varken från Fatmilk eller från 2001. Detta är fixat och ni hittar den under 2000 vid namn "Redline Jam Nr. 2 Live Freestyle Battles (2000) (Video)"
Lite battles och videos har också lagts till under 2004:
Fatmilk Battle 2004-12-26 (2004) (Video)
-------------------------------------------
Rico Wondahman vs Organism 12 vs Jay-Json - Final
Fresh'n'Effect Battles, Jeriko i Malmö 2004-01-23 (2004) (Video)
-----------------------------------------------------------------
Beväpnad Tjockis VS Organism 12 - Semifinal (Rond 1 & 2)
Beväpnad Tjockis VS Organism 12 - Semifinal (Rond 3)
Dövid VS Organism 12 - Kvartsfinal
Snook - Lejonhjärta (feat. Organism 12) (Officiell Musikvideo) (2004)
-----------------------------------------------------------------
Snook - Lejonhjärta (feat. Organism 12)
Sitter ni på några av dom andra battles som Organism 12 medverkade i på Fatmilk-jamet 2004 så får ni gärna skicka iväg ett mail till herr.carlsson@hotmail.com
Fram tills dess så får ni en liten throwback från Organismens blogg för dom som missat:
(Länk till Organismens blogg: organismen.blogspot.com)
Det finns en miljon såna här historier från den tiden, men här är en av dom.
Det här är vad som har kommits ihåg, blivit återberättat och i stort sett hur det gick till. Så ordningsföljden kan vara lite rörig.
Mobbade Barn hade blivit bokade till Hultsfred år 2000. Ingen av oss hade gjort en stor spelning förrut och ännu mindre varit på festvial. Så jag och Seron beger oss från våra respektive hemstäder ner till Göteborg för att träffa Pst, Leo och Dj Dainja på tisdagen,
för att sen på onsdagen bege oss av in en buss som Pst's gode vän Mats har styrt upp, mot Hultsfred, så vi kan ligga redo i startgroparna när festivalen väl bär av.
När vi kommer till artistincheckningen i Hultsfred så inser vi att vi har fått ett 10-tal extra "gästbiljetter" så jag är snabb på telefonen, ringer Öris i Lund och säger att det bara och slänga sig i bilen och komma till Småland nu på dirrrekten! Han säger att han ska bara jobba klart dagen, så kommer han tidigt tordag.
Resten av kvällen urartar i en spritdoftande missär där jag och Pst bland annat uppfinner drinken "Körgosser", självklart döpt efter Kör-gossarna i Mobbade Barn.
-
Recept för en snabb och effektfull Körgosser
1 stor del vodka (vilken som helst har det visat sig)
3 lite mindre delar Aurora (svartvinbärsvin)
1 stycke cigarett i mungipan
-
Jag vaknar upp på torsdagen, sliten som så innihelvete, i ett litet tvåmannatält, tillsammans med Pst och Yogi. Kryper ut och kollapsar en halvtimme i solen utanför den lilla ångestkåpan som vi legat och jäst tillsammans i.
Jag och Seron, som på den tiden var extremt panka och två ganska sorgsna figurer, hade tillsammans kanske 500-600 kr emellan oss, så hur vi hade tänkt klara av festivalen var fortfarande ett stort frågetecken. Men vill man, så kan man.
Jag väcker Seron, och han är exakt lika sliten som jag är, men vi vinglar iväg för att hitta nån som kanske sitter och dricker en bira eller kanske sitter och tar sig en välförtjänt liten joint så här på torsdagsmorgonen. Vi lämnar artist campingen för att sticka bort till Dj Jayzon som vi visste hade slagit upp sina grejer en kvarts promenad från oss. På väg dit passerar vi en stackars punkare som ligger helt utslagen på stigen mellan vår camping och Dj Jayzons. Jag och Seron pekar och skrattar och säger till oss själv; "nu jävlar är det festival".
Vi kommer fram till Dj Jayzons crew, men allihopa är fortfarande helt utslagna och vi lyckas liksom inte riktigt få kontakt med någon av dom (vilket egentligen inte är ett dugg konstigt 10.30 på förmiddagen). Så vi börjar och gå tillbaka till våra tält, när vi passerar punkaren som låg däckad på stigen, då vi ser att han har rullat över och lagt sig på rygg och ur fickan på hans munkjacka så har det ramlat ut en stor påse weed! Jag och Seron tittar på varandra, skrattar högt, rycker påsen och springer tillbaka, så fort vi bara kan - nu var liksom halva festivalen redan fixad! (red. anm. Har Gud glömt den påsen David?)
Från och med att Öris anländer på torsdagen vid lunch, så går allting bara rakt utför. Inte för att just han anländer, utan det var lite så vi jobbade på den tiden. Vi kollapsar och ballar ur i det enda fylleslaget efter det andra. Gärna flera gånger om dagen, som det videoklippet när jag och Öris battlar varandra på Hultsfred vittnar om tyvärr.
Jag har bara svaga minnesbilder av hur Musikbyrån t ex ska göra en intervju med mej och Öris, och reportern tittar på Öris och säger: "och du är?", varpå han tittar på mej, tittar på henne och bara går iväg. Så jag tittar på henne, utan att säga ett ord och går åt andra hållet. Haha Kanske inte hur jag skulle sköta det hela idag om man säger så.
Har även svaga minnesbilder hur jag och Öris hör Rusiaks "HipHopper" spelas högt i ett tält, där nån Dj spelar, vi hoppar in, skriker "Mobbade Barn What!? Mobbade Barn What!?", välter en högtalare och försvinner iväg med en platta öl. Vems öl det va och vem som spelade har vi inte riktigt fått nån klarhet i.
Även svaga minnesbilder av hur jag, Seron och Öris står och brölar på nån Mazy spelning, som sen Marimba Rooney skrev skit om Pst för.
"skriv inte att jag var nånstans där jag inte vaaaaaaaar...."
Svaga minnesbilder av hur Seron och Young Zee sitter och freestylar, när Seron plötsligt börjar lägga dissrader till Young Zee, framför alla oss och Outsidaz, varpå Zee avböjer den vrålhungriga värmlänningens försök till battle och freestylar vidare genom att säga nåt i stil "I don't wanna battle you etc..."
Det roliga var att det enda jag och Seron lyssnade på under den tiden var Outsidaz, vi tyckte dom var så fruktansvär feta, så när dom ringde upp oss dagen efter vi hängt med dom, så blev vi inte lite peppade. Självklart var det för att vi hade weed, men det sket vi i. Pace Won och Young Zee var the shit på den tiden, så ville dom kunde dom gärna få röka med oss. Så shoutout till däckade punkarn som "hookade" upp oss.
MBMA spelningen i sig var katastrof, ljudet var paj, det var för mycket folk på för lite plats, det var totalt kaos. Alla andra år vi spelat har varit skitfeta. Men 2000 fanns det inga gränser för galenskapen. Chauffören Mats och Öris satt på scenen och drack under konserten. Mats spydde på säkerhetsvakterna - bokstavligen. Nålarna hoppade på skivspelarna, allt gick på sniskan men faaan vad kul det var.
Nu hade jag nog en poäng med allt det här när jag började skriva det, men den kan ha gått förlorad på vägen. Tror det jag försökte säga från början var; fan vad långt man kommit och ändå har vi bara börjat.
- Organismen
Jag planerar att göra en lista på år 2005 också. Men jag skulle behöva hjälp! Om du vill hjälpa till så skicka ett mail till herr.carlsson@hotmail.com med titlar på låtar från 2005 så skall vi se vad vi kan styra upp.
Det kommer även en intervju med Seron/David Ringbäck gjord av mig här i dagarna så håll utkik!
Ett par uppdateringar har också gjorts i listorna.
Fatmilk-battlen mellan Leo och Form One visade sig inte vara varken från Fatmilk eller från 2001. Detta är fixat och ni hittar den under 2000 vid namn "Redline Jam Nr. 2 Live Freestyle Battles (2000) (Video)"
Lite battles och videos har också lagts till under 2004:
Fatmilk Battle 2004-12-26 (2004) (Video)
-------------------------------------------
Rico Wondahman vs Organism 12 vs Jay-Json - Final
Fresh'n'Effect Battles, Jeriko i Malmö 2004-01-23 (2004) (Video)
-----------------------------------------------------------------
Beväpnad Tjockis VS Organism 12 - Semifinal (Rond 1 & 2)
Beväpnad Tjockis VS Organism 12 - Semifinal (Rond 3)
Dövid VS Organism 12 - Kvartsfinal
Snook - Lejonhjärta (feat. Organism 12) (Officiell Musikvideo) (2004)
-----------------------------------------------------------------
Snook - Lejonhjärta (feat. Organism 12)
Sitter ni på några av dom andra battles som Organism 12 medverkade i på Fatmilk-jamet 2004 så får ni gärna skicka iväg ett mail till herr.carlsson@hotmail.com
Fram tills dess så får ni en liten throwback från Organismens blogg för dom som missat:
(Länk till Organismens blogg: organismen.blogspot.com)
"Punk-åren anno 2000"
Det här dramat utspelar sig för en herrans massa år sen, under den tid som jag gärna refererar till som "dom tidiga punk-åren". Det var då vi var yngre och festen var i centrum för konserterna.Det finns en miljon såna här historier från den tiden, men här är en av dom.
Det här är vad som har kommits ihåg, blivit återberättat och i stort sett hur det gick till. Så ordningsföljden kan vara lite rörig.
Mobbade Barn hade blivit bokade till Hultsfred år 2000. Ingen av oss hade gjort en stor spelning förrut och ännu mindre varit på festvial. Så jag och Seron beger oss från våra respektive hemstäder ner till Göteborg för att träffa Pst, Leo och Dj Dainja på tisdagen,
för att sen på onsdagen bege oss av in en buss som Pst's gode vän Mats har styrt upp, mot Hultsfred, så vi kan ligga redo i startgroparna när festivalen väl bär av.
När vi kommer till artistincheckningen i Hultsfred så inser vi att vi har fått ett 10-tal extra "gästbiljetter" så jag är snabb på telefonen, ringer Öris i Lund och säger att det bara och slänga sig i bilen och komma till Småland nu på dirrrekten! Han säger att han ska bara jobba klart dagen, så kommer han tidigt tordag.
Resten av kvällen urartar i en spritdoftande missär där jag och Pst bland annat uppfinner drinken "Körgosser", självklart döpt efter Kör-gossarna i Mobbade Barn.
-
Recept för en snabb och effektfull Körgosser
1 stor del vodka (vilken som helst har det visat sig)
3 lite mindre delar Aurora (svartvinbärsvin)
1 stycke cigarett i mungipan
-
Jag vaknar upp på torsdagen, sliten som så innihelvete, i ett litet tvåmannatält, tillsammans med Pst och Yogi. Kryper ut och kollapsar en halvtimme i solen utanför den lilla ångestkåpan som vi legat och jäst tillsammans i.
Jag och Seron, som på den tiden var extremt panka och två ganska sorgsna figurer, hade tillsammans kanske 500-600 kr emellan oss, så hur vi hade tänkt klara av festivalen var fortfarande ett stort frågetecken. Men vill man, så kan man.
Jag väcker Seron, och han är exakt lika sliten som jag är, men vi vinglar iväg för att hitta nån som kanske sitter och dricker en bira eller kanske sitter och tar sig en välförtjänt liten joint så här på torsdagsmorgonen. Vi lämnar artist campingen för att sticka bort till Dj Jayzon som vi visste hade slagit upp sina grejer en kvarts promenad från oss. På väg dit passerar vi en stackars punkare som ligger helt utslagen på stigen mellan vår camping och Dj Jayzons. Jag och Seron pekar och skrattar och säger till oss själv; "nu jävlar är det festival".
Vi kommer fram till Dj Jayzons crew, men allihopa är fortfarande helt utslagna och vi lyckas liksom inte riktigt få kontakt med någon av dom (vilket egentligen inte är ett dugg konstigt 10.30 på förmiddagen). Så vi börjar och gå tillbaka till våra tält, när vi passerar punkaren som låg däckad på stigen, då vi ser att han har rullat över och lagt sig på rygg och ur fickan på hans munkjacka så har det ramlat ut en stor påse weed! Jag och Seron tittar på varandra, skrattar högt, rycker påsen och springer tillbaka, så fort vi bara kan - nu var liksom halva festivalen redan fixad! (red. anm. Har Gud glömt den påsen David?)
Från och med att Öris anländer på torsdagen vid lunch, så går allting bara rakt utför. Inte för att just han anländer, utan det var lite så vi jobbade på den tiden. Vi kollapsar och ballar ur i det enda fylleslaget efter det andra. Gärna flera gånger om dagen, som det videoklippet när jag och Öris battlar varandra på Hultsfred vittnar om tyvärr.
Jag har bara svaga minnesbilder av hur Musikbyrån t ex ska göra en intervju med mej och Öris, och reportern tittar på Öris och säger: "och du är?", varpå han tittar på mej, tittar på henne och bara går iväg. Så jag tittar på henne, utan att säga ett ord och går åt andra hållet. Haha Kanske inte hur jag skulle sköta det hela idag om man säger så.
Har även svaga minnesbilder hur jag och Öris hör Rusiaks "HipHopper" spelas högt i ett tält, där nån Dj spelar, vi hoppar in, skriker "Mobbade Barn What!? Mobbade Barn What!?", välter en högtalare och försvinner iväg med en platta öl. Vems öl det va och vem som spelade har vi inte riktigt fått nån klarhet i.
Även svaga minnesbilder av hur jag, Seron och Öris står och brölar på nån Mazy spelning, som sen Marimba Rooney skrev skit om Pst för.
"skriv inte att jag var nånstans där jag inte vaaaaaaaar...."
Svaga minnesbilder av hur Seron och Young Zee sitter och freestylar, när Seron plötsligt börjar lägga dissrader till Young Zee, framför alla oss och Outsidaz, varpå Zee avböjer den vrålhungriga värmlänningens försök till battle och freestylar vidare genom att säga nåt i stil "I don't wanna battle you etc..."
Det roliga var att det enda jag och Seron lyssnade på under den tiden var Outsidaz, vi tyckte dom var så fruktansvär feta, så när dom ringde upp oss dagen efter vi hängt med dom, så blev vi inte lite peppade. Självklart var det för att vi hade weed, men det sket vi i. Pace Won och Young Zee var the shit på den tiden, så ville dom kunde dom gärna få röka med oss. Så shoutout till däckade punkarn som "hookade" upp oss.
MBMA spelningen i sig var katastrof, ljudet var paj, det var för mycket folk på för lite plats, det var totalt kaos. Alla andra år vi spelat har varit skitfeta. Men 2000 fanns det inga gränser för galenskapen. Chauffören Mats och Öris satt på scenen och drack under konserten. Mats spydde på säkerhetsvakterna - bokstavligen. Nålarna hoppade på skivspelarna, allt gick på sniskan men faaan vad kul det var.
Nu hade jag nog en poäng med allt det här när jag började skriva det, men den kan ha gått förlorad på vägen. Tror det jag försökte säga från början var; fan vad långt man kommit och ändå har vi bara börjat.
- Organismen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)